Av: Elisabet Wahl Foto: Nicole Ulman
Det går inte att göra några småförändringar här och där om världen ska bli hållbar. Man måste transformera hela samhället och sättet vi lever. Här kan folkbildningen spela en stor och viktig roll.
– Människor måste få mötas och samtala om detta. På så sätt skapar vi beredskap och en berättelse om vart vi vill komma, säger Björn-Ola Linnér, professor vid Linköpings universitet.
Ord är viktiga. När den första frågan i den här intervjun handlar om omställning guidar Björn-Ola Linnér vänligt men bestämt in samtalet på att prata om transformation istället. För det är en stor skillnad på omställning och transformation menar han. Och en viktig sådan. Omställning handlar om att göra ungefär samma saker, men på nytt sätt. Transformation är något helt annat.
– Transformation handlar om en grundläggande strukturförändring, en systemförändring. Det måste särskiljas från små förändringar. Europa behöver transformeras till ett grönare, hälsosammare och fossilfriare samhälle. Vi kan inte lösa de här bestående problemen med vår nuvarande struktur.
De bestående problem Björn-Ola Linnér pratar handlar inte bara om koldioxidutsläpp och klimatproblematik. Det finns även andra stora och avgörande frågor som måste lösas: till exempel att många arter riskerar att försvinna och den stora miljöbelastningen.
– En stor del av forskningsvärlden är enig om detta. Vi har sett hur man satt pris på miljöföroreningar och andra liknande åtgärder. Det är bra åtgärder som vi behöver mer av. Men alla de medel man har prövat tog oss bara långsamt framåt, medan vi kunde se hur de negativa miljöförändringarna bara accelererade.
En viktigt del för att kunna göra transformationer möjliga tror han därför handlar om att mötas, prata och se möjligheter på ett nytt sätt. Det går inte att enbart fokusera på ekonomi, beslut fattade i politiska arenor eller på ny tekniken om de också behövs. Björn-Ola Linnér drar paralleller till arbetet för att försonas efter apartheid och att läka Colombia efter många års krig.
– Där var man tvungen att hitta lösningar på en ohållbar situation. Det fanns väldigt olika idéer om vems fel det var och vad som hade hänt, men när man kunde förenas i att prata om hur lösningen skulle kunna se ut hände något. Det är sådana mötesplatser vi måste skapa. Då skapar man också förståelse för varandra och den förankring man har till problemet.
Det är här folkbildningen och i förlängningen studieförbunden kan komma in.
– Det kanske låter platt, men vi måste skapa plattformar där vi kan föra dialog om vart vi vill komma. Det är essentiell del i av lösning: att få samtala och att få frigöra kreativitet. Om det blev en central del i studieförbundens arbete, då skulle de vara med att skapa en ny berättelse och öka beredskapen.
Utbildning och möten är med andra ord viktigt?
– Ja, för utbildning skapar förståelse och förberedelse för en förändrad värld. I en värld som hela tiden förändras, det kan gälla både teknik och normer, så är ökad kunskap livsviktigt. Transformativt lärande möjliggör också perspektivskiften.[Textbrytning]Det här låter svårt, kanske omöjligt, men Björn-Ola Linnér tror att mycket handlar om att ge människor möjligheter att se samhället på ett nytt sätt. Han drar en parallell till ett stycke av Antoine de Saint-Exupéry, författaren till barnboken ”Den lille prinsen”, där det sägs att för att få någon att bygga ett skepp kan man inte bara hugga ner träd och ge de som ska arbeta rätt verktyg. Man måste få människor att drömma om havet också.
– Vi behöver skapa en längtan efter ett bättre samhälle för alla. Kanske har vi fått hjälp av coronapandemin. Vi kan längta efter andra saker än att flyga till Thailand. Vi kan konsumera mindre resurser.
För att ytterligare visa att det inte är omöjligt att förändra världen eller åtminstone radikalt förändra synen på en stor och genomgripande fråga drar han paralleller till Storbritanniens avskaffande av slaveriet. Från att vara en oproblematisk fråga där man kunde tjäna stora summor pengar gick den till att bli en av de mest diskuterade frågorna i det brittiska samhället bara på något decennium.
– Det är mitt favoritexempel! Kväkare och andra personer började driva detta som en moralisk fråga. Det blev en folkrörelse och efter några årtionden blev det otänkbart att ha slavar. Det här gick på 50 år, så perspektivskiften kan gå ganska snabbt. Det finns inga mirakelkurer, bara ett envist arbete att försöka påverka andra.