LARS SVEDBERG: I boken Ett engagerande mikrokosmos – folkhögskoledeltagarna och deras samhällsengagemang från Folkbildningsrådet har Lars Svedberg, seniorprofessor på Marie Cederschiöld högskola och Erik Sjöstrand, ekonomie doktor från Handelshögskolan i Stockholm, studerat vad som händer med deltagarnas ideella engagemang när de går på folkhögskola.
TEXT: Ulrika Borg FOTO: David Lagerlöf
”Folkhögskolans förmåga att väcka sina deltagares samhällsengagemang är unik. Trots sämre socioekonomiska förutsättningar bidrog nästan hälften av deltagarna på allmän kurs i någon ideell aktivitet under 2019.”
Samhällsengagemanget visar sig vara spritt och omfattande. Hela 57 procent av deltagarna på särskilda kurser och 46 procent bland deltagarna på allmänna kurser gjorde någon form av ideell insats under 2019. Det kan jämföras med 52 procent för befolkningen i allmänhet. Med tanke på socioekonomiska faktorer som ålder, utbildningsbakgrund och boendeform borde deltagargruppen vara mindre samhällsengagerad än befolkningen i allmänhet.
– Deltagarna på allmän kurs har inte sällan havererat redan i grundskolan eller på gymnasiet. De har antingen haft stora bekymmer i livet eller målmedvetet hoppat av skolan. Men folkhögskolan lyckas fånga upp dem och de får en möjlighet att komma tillbaka. Att nästan varannan gör någon form av ideell insats under ett år är en fantastisk siffra som måste tolkas som att de ger sig f-n på att det ska bli ett annat liv. De får samtidigt en avgörande skjuts av en social, psykologisk och kulturell miljö på folkhögskolan som stödjer engagemang.
Resultaten visar också att det är jämställt mellan könen när det gäller ideellt engagemang, liksom att de med utländsk bakgrund i påfallande hög grad gör insatser.
– Det är en följd av att kvinnor söker sig till högre utbildning i större utsträckning och blir mer delaktiga i samhället. De kvinnliga deltagarna med utländsk bakgrund är dessutom anmärkningsvärt aktiva vilket är jätteintressant. Kvinnorna ser en massa möjligheter i Sverige, de ser att folkhögskolan är en väg som leder framåt, och de tar den möjligheten. De vill bli självständiga och självförsörjande individer och det syns i engagemanget, säger Lars Svedberg.
Arbetssätt & infrastruktur bidrar till engagemang
Vad är det då som bidrar till folkhögskolans förmåga att aktivera och engagera deltagarna? Enligt författarna till boken är det folkhögskolans arbetssätt som bygger på acceptans, som stärker deltagarnas självkänsla och som tränar dem i demokrati. Folkhögskolan har dessutom en infrastruktur och en lokal omvärld som bidrar till engagemanget i skolan och i närområdet.
– Folkhögskolan bjuder på en tät vardagsmiljö som är enormt viktig, inte minst internatet. Det bidrar till att deltagarna blir ansvarstagande vuxna. Det som skiljer folkhögskolan från andra utbildningssystem är att det är en väldigt kort väg från kunskap till mer konkret praktisk handling, man får öva och pröva det man läser om. Det är ett genidrag som gymnasiet sällan haft, säger Lars Svedberg.
– Folkhögskolan är också lokalt förankrad och har en infrastruktur med noder och tentakler som sträcker sig långt utanför väggar och byggnader. Det finns en mängd kontakter till kyrkan, till politiska lokalföreningar, aktionsgrupper och kulturföreningar. Rektorer och lärare har dessutom kontakter med företag och offentlig sektor där elever kan göra studier eller praktik. Gymnasiet har färre former för det.
Ett eget mikrokosmos för engagemang
Enligt slutsatserna i boken kan folkhögskolan förstås som ett eget mikrokosmos där idéer och ideal kring engagemang finns med i infrastrukturen för undervisningen, den gemensamma fritiden, internatboendet och deltagarinflytandet. På många håll lever fortfarande samma ideal kvar som var grundläggande när folkhögskolan bildades på 1850-talet och folkhögskolan bibehåller sin roll som särskild och säregen på vissa håll. Vad menas då med att folkhögskolan är särskild och säregen?
– Det är svårt att ta på, men det är förmågan att få outsiders att plötsligt bli samhällsmedborgare, de blir vuxna människor i stället för att bara vara inneslutna i sin egen värld. Under arbetet med studien träffade vi på lärare som var pedagogiska genier, som fick individerna att kliva ur sig själva och förstå världen. Det bidrar till att de blir engagerade.
Framtidstron sviktar
Trots de positiva resultaten kring folkhögskoledeltagarnas samhällsengagemang finns det enligt Lars Svedberg flera faktorer som kan grusa framtidstron och folkhögskolans särart inom utbildningssystemet.
– Teknokrater och en del politiker har en grund syn på folkhögskolan, det gäller politiker från höger till vänster. De använder folkhögskolan som ett ensidigt konjunkturinstrument och skickar ut miljoner till kortsiktiga uppdrag och SFI-liknande undervisning. I stället för att knyta an till folkhögskolans tradition skapar de en utbildningsfabrik som kan jämföras med Komvux och andra privata utbildningsföretag.
– Det finns nästan 200 filialer som inte ligger i anslutning till folkhögskolan. Filialerna riskerar att bli självgående enklaver som inte sällan saknar tentakler och noder ut i lokalsamhället, och folkhögskolan riskerar att förlora sina idétraditioner och sin förankring. Det gäller till exempel internaten som är enormt viktiga, särskilt för dem som kommer från svåra förhållanden eller från ett annat land. Internaten är en fantastisk inskolning i medborgarskap, men det är man på väg att låta försvinna.
– Samtidigt tenderar det att bli fler gymnasielärare på folkhögskolan. De är inte skolade i folkhögskolans tänkande, traditioner och ideologier. I förlängningen kan det leda till att man gräver den unika folkhögskoletraditionsens grav, säger Lars Svedberg.