BODIL JÖNSSON: I sin senaste bok skriver hon om kunskap och kunskapsförakt, hur sanning och fakta har degraderats till åsikter och det obegripliga i att allt för många har tappat tilltron till kunskapens värde. Sedan boken ”Så fint att kunskap finns!” gavs ut förra året har Bodil Jönsson sett vissa tecken på att utvecklingen har vänt. Vid Folkbildarforum i november kommer hon att förklara varför.
TEXT: Ulrika Borg FOTO: Lina Arvidsson
Bodil Jönsson är en prisbelönt fysiker och professor emerita vid Lunds universitet. För allmänheten är hon främst känd för sin medverkan i TV-programmet Fråga Lund och som författare, bland annat till ”Tio tankar om tid” från 1999. Sedan dess har hon skrivit drygt 20 ytterligare böcker, den senaste med titeln ”Så fint att kunskap finns!”
Du berättar att ”Så fint att kunskap finns!” är skriven med ”hjärteblod”. Att boken inte hade blivit skriven om du inte känslomässigt hade reagerat så starkt negativt på vår samtids kunskapsvilsenhet, kunskapsrelativism och kunskapsförakt. Hur menar du?
– Aldrig hade jag, 40-talist som jag är, trott att jag skulle få vara med om att hamna i en samtidskultur där kunskapen degraderades och där gatans parlament kunde sprida irrläran och vanföreställningar typ att fakta egentligen inte ”finns” och att ”åsikter” och ”kunskaper” kan ses som synonymer. Jag kunde inte riktigt ta det på allvar – därtill var det både alltför fräckt och alltför dumt.
– Julen 2022 nådde jag en sorts tipping point. Det hela hade hållit på för länge och blivit för tröstlöst för att jag – världsförbättrare som jag är – bara skulle hålla emot i det lilla, dvs i sådant jag själv är inblandad i. Jag började då på ett manus till det som blev boken ”Så fint att Kunskap finns!”
Hur gick det till när så många tappade taget om kunskapen och dess värde? är en fråga du ställer dig i boken. Kan du försöka att ge dig på en förklaring?
– Egentligen är det alldeles obegripligt. Men desto viktigare att fästa sig vid att det faktiskt hade skett, att vi var mitt uppe i det, och att vi inte visste om och i så fall när det skulle vara över. Jag minns att jag tänkte ungefär att inte ens när det här är över kommer vi att kunna ”förklara” det. Ja, till och med eftersmaken kommer att vara fadd!
– Men desto större anledning att fundera över hur det kom sig att kunskapen inte av sig själv kunnat hålla emot det senaste decenniet. Ungefär som von Wright i sitt vårtal 1946 (återgivet i boken ”Humanismen som livshållning”) diskuterade hur humanismen hade all anledning att ställa motsvarande fråga till sig själv – hur kunde humanismen bara svepas undan och ersättas med andra världskrigets människo- och kunskapsförakt? Kanske kan vi faktiskt nu lära oss något av det skedda och vara bättre preppade nästa gång det sker?
Vad kan kunskapsrelativism och kunskapsförakt få för konsekvenser för vårt samhälle och för demokratin?
– Kunskapsrelativism och kunskapsförakt omöjliggör i grunden både ett fungerande samhälle och en demokrati vilka båda kräver att människorna tror på att sanningar och fakta finns. Ja, det här är faktiskt existentiellt för både samhället och demokratin. Hur skulle vi kunna bygga upp beslutsunderlag och institutioner, lagar och förordningar, riksrevisioner och kommunrevisioner om det inte fanns en verklighet?
Hur tror du att kunskapsföraktet och kunskapsrelativismen har lyckats bli en del av debatten inom politiken och på vissa sociala medie-plattformar?
– Lättkränkthet. Varför skulle du ha mer ”rätt” än jag? Är inte mina tankar lika mycket värda som dina, är inte alla tankar lika mycket värda? Nej, de är faktiskt inte det. Alla människors lika värde får inte förväxlas med alla tankars lika värde. Störst värde har sådana tankar som är bra att tänka med i bemärkelsen att man kan ha dem till något som är relevant för den faktiska omvärld som omger en.
– Därtill kommer en nonchalans inför det som föregick den förra knapptryckningen. Och för det som kommer efter den nästa. Och givetvis en historielöshet och ett ointresse inför allt det som vi fått från våra förfäder.
Du uppmanar till engagemang för kunskapens skull och att det blir en folkrörelse. Kan du berätta lite hur du tänker?
– Jag har länge tänkt att det inte blir möjligt att vända den här antikunskapsskutan med mindre än att det kommer till en stor och stark folkrörelse. Men med början under augusti-september i år har jag fått för mig att det faktiskt kan hända att utvecklingen redan vänt, dvs att allt det här tramset snart kommer att implodera liksom av sig självt. Det har visat sig ovärdigt och går därför ur tiden. Delar av min föreläsning på folkbildarforum kommer jag att ägna åt de tecken på detta som jag tror mig ha fångat.
Kan du redan nu ge några smakprov på sådana tecken?
Det som händer i USA där Kamala Harris med flera har tagit bladet från munnen och där de kommande vicepresidenterna var sakliga rakt igenom i sin debatt. I Sverige ser jag fler studiecirklar kring boken ”Så fint att Kunskap finns!”, fler klassuppsättningar och en jättetillströmning till öppna föreläsningar. Det är en annan sorts frågor som ställs och luften känns lättare att andas.
Sist i boken finns 12 uppmaningar till att reagera och agera för kunskapens skull. Folkbildningen finns med och du skriver ”Rusta upp, det vill säga rusta i alla fall inte ned, satsningarna på folkbildningen.” Det är just det som regeringen nu har gjort i och med en 30-procentig neddragning av anslaget till studieförbunden. Vad säger du om det?
– Jag säger att det är FEL, FEL, FEL. Och att konsekvenserna är orimliga. Vi måste alltså hitta sätt att hantera regeringens oförstånd. Men observera att dessa sätt kan behöva inbegripa att det kan vara NU, just NU, som vinden redan kan ha vänt bort från den mörka medeltid som rått nu i ett till två decennier. Den sortens tankar hade jag inte i huvudet medan jag skrev boken. De har bara några månader på nacken. Och det kan ha hänt ännu mycket mer innan Folkbildarforum faktiskt äger rum för den här intervjun görs en månad i förväg. Hur ska alla vi folkbildare reagera om vi börjar få medvind och medhåll i stället för motvind och turbulens, och hur preppar vi oss för den situationen?