Staffan I Lindberg: Tilltron till demokratiska institutioner sviktar. Bakom utvecklingen finns globala krafter, en målmedveten spridning av desinformation och en växande socioekonomisk ojämlikhet. Staffan I Lindberg, professor i statsvetenskap, varnar för antidemokratiska strömningar och varför det är viktigt att stå upp för kritiskt tänkande och engagemang.
TEXT: Ulrika Borg FOTO: Johan Wingborg
Staffan I Lindberg är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. Han är också föreståndare och en av grundarna till V-Dem (Varieties of Democracy), ett internationellt forskningsprojekt som analyserar och mäter demokratin i världens länder. V-Dem samarbetar med över 4 200 forskare och experter i mer än 180 länder för att skapa V-Dem:s data set. Forskarna ger också ut den årliga Democracy Report.
Här berättar Staffan I Lindberg om olika trender när det gäller tillståndet för demokratin i världen och vilken betydelse folkbildningen kan få.
På vilket sätt bidrar folkbildningen till att stärka delaktigheten och demokratin i samhället?
– Det finns två aspekter som är särskilt avgörande för en fungerande demokrati. Den ena handlar om att det finns kärninstitutioner på plats, liksom fria val där politiker hålls ansvariga och där medborgarna kan uttrycka sina preferenser och påverka samhällets utveckling. Ju mer vi förstår om samhället, desto bättre fungerar ansvarsutkrävandet av våra folkvalda. Den andra aspekten rör individens engagemang. Människor som är mer allmänbildade och upplysta tenderar att delta mer aktivt i olika demokratiska processer.
– Demokratin fungerar bättre när medborgarna är väl informerade om hur samhället är uppbyggt och kan skilja mellan vad som är sant och falskt. Det är folkbildningen bra på.
Många som verkar inom folkbildningen märker av att delaktigheten i det demokratiska arbetet minskar. Hur ser du på det?
– Under de senaste femtio åren har medlemsantalet i politiska partier stadigt minskat. I dag har partierna i högre grad utvecklats till elitklubbar snarare än breda folkrörelser. Det är en oroande utveckling för demokratin, eftersom vi inte känner till några exempel på moderna, fungerande demokratier utan starka politiska partier.
– Parallellt ser vi en annan bekymmersam trend. Under de senaste 10–15 åren har en växande andel unga uttryckt en öppenhet för odemokratiska styrelseskick. Det innebär att fler unga i dag anser att det kan vara acceptabelt med en auktoritär ledare som styr utan att ta hänsyn till val eller parlamentariska processer. När tilltron till demokratin minskar, minskar också benägenheten att delta i demokratiska samtal. Denna tendens bekräftas av flera studier – internationellt, i Europa och i Sverige.
Vad tror du är anledningen till det förändrade synsättet på demokratin?
– Det är en del av en bredare global utveckling, en våg av autokratisering som pågått i över 25 år. Det finns en växande benägenhet att acceptera icke-demokratiska styrelseskick. Många tror till och med att sådana system skulle fungera bättre. Flera globala krafter har bidragit till utvecklingen. Kina har sedan mitten av 1990-talet aktivt försökt påverka omvärlden i en antidemokratisk riktning. Även Ryssland, under Putins ledarskap, har spelat en central roll, bland annat genom informationspåverkan och trollfabriker. Saudiarabien är ytterligare ett exempel. Sedan slutet av 1980-talet har landet spridit salafismen, en extrem tolkning av islam, med stor framgång i många delar av världen.
– Samtidigt har den globala ökningen i socioekonomisk ojämlikhet skapat en grogrund för antidemokratiska strömningar. Historiskt sett vet vi att stora klyftor mellan människor riskerar att underminera tilltron till demokratiska institutioner. I dag ser vi hur denna utveckling ger näring åt partier, ledare och rörelser som är odemokratiska – även här i Sverige.
Vilka är det som driver på den antidemokratiska utvecklingen?
– Den autokratiska våg som svept över världen de senaste 25 åren har i stor utsträckning drivits av nationalistiska och reaktionära partier på den politiska högerkanten. De har inte bara fått ökat stöd, de har också aktivt bidragit till att sprida auktoritära idéer och undergräva förtroendet för etablerade politiska partier. Deras budskap bygger i regel på desinformation, men det har ändå haft en påverkan på det demokratiska samtalet.
Vilken roll kan folkbildningen ta i det demokratiska samtalet med tanke på den antidemokratiska utvecklingen?
– De senaste 10 – 15 åren ser vi en stark empirisk koppling mellan internet, sociala medier och desinformation, vilket bidrar till en ökad grad av polarisering. De högerextrema partierna är väldigt aktiva i det. När de sedan kommer till makten sker en avdemokratisering.
– Folkbildningen skulle kunna vara en viktig komponent i att verka mot spridningen av desinformation, för det är ett grundläggande hot mot demokratin.
Det statliga anslaget till folkbildningen har minskat kraftigt. Ser du några risker med det?
– Ja, det är solklart dåligt för demokratin. Det kanske inte är en slump eftersom regeringen har ett stödparti som är på den högerextrema nationalistiska kanten.
– I princip alla politiska partier och ledare som har avvecklat demokratin i världen de senaste 25 åren har gett sig på utbildningssystemet, vilket Trump nu också gör. Oberoende kunskapscentra och kritiskt tänkande bidrar till ökade möjligheter till ifrågasättande. Det tycker inte auktoritära ledare om.
Vilka trender ser du när det gäller civilsamhällets framtida roll inom delaktighet och demokrati?
– Globalt ser vi att avdemokratiseringen följer ett tydligt mönster. Först ifrågasätts och undergrävs civilsamhällets legitimitet. Därefter minskas det offentliga stödet, och i nästa steg fängslas människor för sitt engagemang. Det spelar ingen roll om vi talar om Orban, Erdogan, Modi eller Trump, det är samma mönster.
Vilken roll vill du att folkbildningen tar i framtiden?
– Jag hoppas att folkbildningen ska spela en större roll i att främja förståelsen för varför demokrati är så viktig och ta den diskussionen. Vi ska vara oroliga för demokratins framtid, inte bara i världen utan även här hemma.
