MATS BERNERSTEDT: Om den statliga folkbildningsutredningen som presenteras i juni föreslår att Folkbildningsrådets hantering av statsbidraget förs över till en myndighet kan det få konsekvenser för folkbildningens sammanhållning. Folkhögskolor och studieförbund kan gå skilda vägar och den statliga styrningen över folkhögskolan riskerar att öka. Det säger Mats Bernerstedt, tillförordnad generalsekreterare på Folkbildningsrådet.
TEXT: Ulrika Borg FOTO: David Lagerlöf
Folkbildningsrådet är en ideell förening som bildades 1991 av Studieförbunden i samverkan, Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO) och Sveriges kommuner och regioner (SKR). Den viktigaste uppgiften för Folkbildningsrådet är att fördela de pengar som staten ger till folkbildningen, att utvärdera om pengarna har använts som det är tänkt och att främja folkbildningen.
Mats Bernerstedt är tillförordnad generalsekreterare på Folkbildningsrådet sedan ett halvår tillbaka. Han har tidigare arbetat som konsult med bidragssystemet på Folkbildningsrådet och var dessförinnan chef på studieförbundet Sensus och ordförande för Sigtuna folkhögskola. Han sitter i dag som expert i den utredning som ska se över hur uppföljningen och kontrollen av statsbidraget kan förstärkas och om bidragshanteringen ska ligga kvar på Folkbildningsrådet eller överlåtas till en eller flera myndigheter.
Mats Bernerstedt berättar här hur han ser på Folkbildningsrådets framtid och hur de där arbetar med sammanhållningen inom folkbildningen.
– Vi har en viktig roll i att hålla ihop folkbildningen som idé och det är samma idé som tillämpas i studieförbund och folkhögskolor. Pedagogiken bygger på att människor kommer samman på egen hand. Vi har också en viktig sammanhållande roll för våra medlemmar.
Mats Bernerstedt berättar att regeringen tog ett första steg till att rubba sammanhållningen när den förändrade hur den tillför statliga medel till folkhögskolor respektive studieförbund. Sedan 1991 har Folkbildningsrådet fått en påse pengar att fördela. Från och med 2024 får de två påsar, en till studieförbunden och en till folkhögskolorna.
– Tidigare har det rått politisk konsensus kring att folkbildningen ska vara fri och obunden och det har funnits en tilltro till folkbildningens aktörer. I det politiska klimat vi ser i dag kan det finnas en risk för ökad politisk styrning, något som folkbildningen har varit befriad ifrån i alla år, säger Mats Bernerstedt.
Han berättar att den självförvaltningsmodell som tillämpas för folkbildningen även används inom andra delar av civilsamhället och att den värnar folkbildningens frihet på ett bra sätt. Men i takt med att den politiska tilliten för folkbildningen har minskat de senaste åren har den politiska debatten tilltagit.
– Det är olyckligt att folkbildningen har politiserats och om den blir en höger-vänster-fråga. Det är okej att kritisera enskilda aktörer för felaktigheter, men leder fel om man rent allmänt använder folkbildningen som ett slagträ i politiska debatter. Det gäller båda sidor inom politiken.
Den pågående utredningen ser över om bidragshanteringen ska ligga kvar på Folkbildningsrådet eller om den ska flyttas till en eller flera myndigheter. Inom folkbildningssverige ser många en risk för att sammanhållningen försvagas om Folkbildningsrådet förlorar hanteringen av bidrag.
– Många befarar att om folkhögskolor och studieförbunden hamnar på olika myndigheter så kan folkhögskolan bli mer läroplatsbunden och syssla mer med yrkesutbildning. På sikt kan man tappa en del av den uppgift som handlar om allmän bildning och man får två slags folkbildning som går åt olika håll, säger Mats Bernerstedt.
– Folkbildningsrådet har beställt en rapport från revisionsbyrån KPMG och bett dem analysera konsekvenserna av att flytta Folkbildningsrådets verksamhet till en eller flera myndigheter. Deras slutsatser är att det blir svårt att bygga upp motsvarande kompetens inom andra myndigheter och att det ideella engagemang som finns inom folkbildningen riskerar att försvinna. Vi argumenterar för och hoppas att Folkbildningsrådet blir kvar, och om vi skulle få delvis förändrade uppgifter när det gäller uppföljning och kontroll så välkomnar vi det.
Mats Bernerstedt säger att Folkbildningsrådet har tagit till sig mycket av kritiken som kom utifrån Riksrevisionens granskning av bristande uppföljning och kontroll.
– Vi tycker att vi har åtgärdat väldigt mycket av de brister som har funnits och vi hoppas att folkbildningsutredningen gör samma bedömning. Vi välkomnar fler konstruktiva förslag kring kontroll och uppföljning och hur den ska ske.
Nyligen kom Statskontoret med en rapport om korrekta utbetalningar till civilsamhället där de har granskat ett antal myndigheter som fördelar bidrag. Enligt Mats Bernerstedt kommer Folkbildningsrådet väl ut i den.
– Rapporten visar att Folkbildningsrådets uppföljning och kontrollsystem är fullt likvärdiga med andra myndigheter som har bidragsfördelande uppgifter, till exempel MUCF, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Dessutom är de så kallade förvaltningsmedel som används för att lösa den uppgiften väsentligt lägre för Folkbildningsrådet än för andra myndigheter som fördelar statsbidrag.
Även om folkbildningen tidvis har använts som politiskt slagträ uppfattar Mats Bernerstedt att allt fler uppmärksammar folkbildningens betydelse för sammanhållningen i samhället. Särskilt i ett läge när demokratin i omvärlden är ifrågasatt.
– Vi brukar lyfta fram två uppgifter som folkbildningen har i civilsamhället. Den ena är vad sociologin kallar ”bonding social capital” som innebär att människor odlar idéer och åsikter med likasinnade i föreningar och att man stärker varandra. Förr i tiden talade man om folkbildningen som folkrörelsernas tankesmedjor.
– Den andra är ”bridging”. Att folkbildningen erbjuder mötesplatser över alla gränser, där människor får mötas och där människors olikheter är det som arbetet bygger på – att lära av varandras olikheter. Båda dessa uppgifter bidrar till att skapa sammanhållning i samhället.
