Gunilla Svantorp: Hon har tagit sig an uppdraget som landshövding i Östergötlands län i en tid präglad av ett osäkert säkerhetsläge. Hon lyfter folkbildningens roll i det civila försvaret. Genom mötesplatser, nätverk och kunskap kan studieförbund och folkhögskolor bidra till att stärka den svenska försvarsförmågan.
TEXT: Ulrika Borg FOTO: Länsstyrelsen
Gunilla Svantorp är ny landshövding i Östergötlands län sedan den 1 mars i år. Hon har närmast varit riksdagsledamot för Socialdemokraterna mellan 2010 och 2025 och verkade bland annat som ordförande i utbildningsutskottet 2019 – 2022. Innan dess var hon kommun- och landstingspolitiker i Värmland och landstingsråd mellan 2003 och 2010.
Tidningen #FOFO fick en pratstund med Gunilla Svantorp om rollen som landshövding, länsstyrelsens arbete med krisberedskap och det civila försvaret samt vilken roll folkbildningen kan få i det arbetet.
Du började ditt uppdrag som landshövding i Östergötlands län nyligen. Hur kändes det att bli utnämnd till landshövding?
– Jag blev jätteförvånad, jag hade aldrig trott att jag skulle få frågan. Det var också ett svårt beslut eftersom jag var tvungen att lämna politiken, vilket inte var självklart. Men jag insåg att arbetet på länsstyrelsen handlar mycket om samhällsfrågor, fast ur ett opolitiskt perspektiv. Dessutom känner jag igen många av frågorna från mina år som kommun- och landstingspolitiker.
Du har en gedigen bakgrund inom folkbildning, kan du berätta lite mer om den?
– Jag gick folkhögskollärarutbildningen i Linköping. Det var i samband med att ansökningsprocessen 2007 öppnade upp för personer med erfarenhet av folkbildning att söka. Det har alltid varit en dröm för mig att bli folkhögskollärare så jag skickade in en ansökan, trots att jag var då var landstingsråd. Jag fick be partiet om att vara ledig en gång i veckan under den tvååriga praktiken. Det var en fantastiskt rolig tid.
– Jag ha även varit ordförande för ABF Värmland i två omgångar, vilket var väldigt givande. Man möter så många olika människor och medlemsorganisationer. Jag har även lett många studiecirklar i partiets regi och suttit i Folkbildningsrådets styrelse en period.
Länsstyrelsen är ansvarig för krisberedskapen och det civila försvaret i länet. Vad innebär det mer konkret?
– Länsstyrelsen i Östergötland är högsta civila totalförsvarsmyndigheten på den regionala nivån. Det innebär att myndigheten samordnar krisberedskap och civilt försvar inom länet. Östergötlands län är dessutom civilområdesansvarig för det sydöstra civilområdet som inkluderar Östergötland, Kalmar och Jönköpings län. Det innebär att jag är chef över det arbetet. Vi har ett civilsamordningskansli med en kanslichef och omkring 12 till 13 medarbetare. En stor del av arbetet sker i nära samverkan med Försvarsmakten och det tar mycket tid i anspråk. På så sätt kan man säga att jag har två hattar att hantera.
Med tanke på det förändrade säkerhetspolitiska läget – tror du att ditt arbete som landshövding hade varit annorlunda om du hade blivit utnämnd för tio år sedan?
– Ja absolut, det hör jag hela tiden när jag träffar folk. Många pratar väldigt gott om Björn Eriksson som var ute mycket i länet under hans tid som landshövding. Men i dag är det ett helt annat uppdrag. Nästan hälften av arbetstiden går till frågor som rör det civila försvaret, tid som tidigare kunde läggas på att vara ute i länet mer. Samtidigt är det väldigt spännande.
– Vi driver också frågan om att den civila beredskapen behöver mer resurser eftersom regeringen just nu gör kraftiga satsningar på det militära försvaret.
På vilket sätt är civilsamhället involverat i krisberedskapen i Östergötland?
– Vi ska bygga en beredskap som bidrar till att det som fungerar i vardagen också ska fungerar mitt i brinnande kris och krig. Då är civilsamhället avgörande. Nyligen hade vi en delegation på besök som hade varit i Ukraina. I delegationen ingick deltagare från länsstyrelsen, kommuner, militären och andra landshövdingar. De var tagna när de kom hem, men sa samtidigt att vardagen fungerar där, trots kriget. Och det är mycket tack vara civilsamhället.
Hur bidrog svensk folkbildning till stödet i Ukraina efter invasionen?
– Sverige har varit med och hjälpt till att bygga upp folkbildningen i Ukraina. Vår delegation såg hur folkhögskolorna där nu utbildar inom områden som är viktiga för samhället i kristid. Folkbildningen har en jätteviktig roll i att få människor att mötas, stärka gemenskapen, och att bidra med kunskap om sådant man inte känner till.
Vilken roll kan folkhögskolor och studieförbund ha i krisberedskapen och det civila försvaret i Sverige?
– Just att vara mötesplatser där man skapar en gemenskap och bidrar med kunskap. Det kan handla om studiecirklar kring till exempel beredskap och krislådan. Många studieförbund har också lokaler utrustade med kök dit folk kan vända sig om det skulle hända något. Folkbildningen bidrar även till sammanhållning och att öka människors handlingskraft. Den är en viktig knutpunkt och den finns ute bland folk i lokalsamhället.
Vad skulle du vilja att folkbildningen bidrar med framåt?
– Vår roll som civilområdesansvariga är att stärka myndighetssamverkan men vi kan aldrig styra folkbildningen eftersom den är fri och obunden. Däremot ställer folkbildningen ofta upp när vi uttrycker vissa behov. Det hände till exempel under pandemin och i samband med flyktingkrisen. Jag ser gärna att de fortsätter skapa nätverk och mötesplatser. Man kan gå tillbaka till andra världskriget då källkritik var viktigt och vilken information som var sann och falsk. Inom folkbildningen diskuterar man ofta sådant och det bygger också försvarsförmågan. I kristider är det viktigt att se till att vi har samma bild av verkligheten.
Hur ser du på samarbetet mellan staten och det civila samhället i krisberedskapsarbetet?
– Vi är i en uppstartsfas nu då vi framför allt samverkar med kommuner och regioner. Nästa steg blir att involvera civilsamhället ännu mer och jag vet att folkbildningen vill vara med. Jag tror det kan bli en viktig fråga i dialogen med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), om folkbildningens betydelse för att ytterligare stärka beredskapen i Sverige.