Gunilla Solveigsdotter & Åsa Forsman: ABF och Folkuniversitetet i Östergötland är två av aktörerna i det nationella ESF-projektet SIA, Social Innovation till Arbete. Målet är att människor som står långt från arbetsmarknaden ska ta steget till studier, arbete eller gå vidare inom folkbildningen.
TEXT: Ulrika Borg FOTO: David Lagerlöf
SIA är ett omfattande projekt som pågår i tre år och ska nå 800 deltagare, samt etablera samverkansstrukturer mellan studieförbunden och offentliga aktörer. SIA riktar sig till personer som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden, exempelvis personer som har en funktionsnedsättning, psykisk ohälsa, är utrikes födda eller har kort utbildningsbakgrund. Folkbildningsrådet är projektägare och alla åtta studieförbund medverkar genom 14 lokala delprojekt runtom i landet.
ABF och Folkuniversitetet i Östergötland har fått varsitt delprojekt. ABF med projekt i Norrköping och Linköping och Folkuniversitet i Norrköping.
Tidningen #FOFO fick intervjuer med Gunilla Solveigsdotter Ottosson, chef för ABF Östergötland, Ann-Sofie Bergort, delprojektledare på ABF Östergötland, och Åsa Forsman, verksamhetschef för Folkuniversitetet i Östergötlands och Jönköpings län.
Berätta lite om målen för projektet?
– Det övergripande målet är att deltagarna ska känna en ökad motivation och ta steget till någon form av sysselsättning genom att studieförbunden erbjuder deltagarna individuella handlingsplaner och anpassade aktiviteter, baserade på folkbildningens metodik och arbetssätt. Att stärka samarbetet med externa aktörer, som myndigheter och kommuner, är ytterligare mål för att utveckla hållbara samverkansstrukturer. I uppdraget ingår också att öka medvetenheten om jämställdhet, tillgänglighet och icke-diskriminering i både verksamhet och samverkan, säger Ann-Sofie Bergort.
– Vi hoppas även stärka vår egen kompetens inom området. Arbetet sker inom varje delprojekt, men ambitionen är också att ta fram en nationell modell som lever vidare efter projektets slut, säger Gunilla Solveigsdotter Ottosson.
Hur planerar ni inom ABF att arbeta med projektet?
– ABF i länet har sedan många år arbetat i områden som polisen klassificerat som särskilt utsatta, bland annat Skäggetorp i Linköping, och Hageby samt Navestad i Norrköping. Även om det finns fler områden i Östergötland med liknande utmaningar har vi valt att fokusera på dessa områden. Där har vi redan en etablerad verksamhet med lokaler och aktiviteter. Det handlar om kurser i språk, digital kompetens, samhällskunskap, kultur och mycket mer. Vi är en del av lokalsamhället i områdena och projektet blir ett naturligt nästa steg. Samtidigt ger det oss möjlighet att utveckla våra arbetssätt, säger Gunilla Solveigsdotter Ottosson.
– Det finns i dag ett glapp mellan offentliga arbetsmarknadsinsatser och vad folkbildningen bidrar med. Särskilt när det gäller att nå deltagare, till exempel människor som står långt ifrån arbetsmarknaden. Studieförbundens styrka är att finnas tillgängliga, nära människorna, och anpassa efter behov. Tröskeln att komma till oss är lägre, tilliten ofta hög, och mötet blir mer personligt, säger Ann-Sofie Bergort.
Hur ska ni utveckla samverkan med offentliga aktörer och arbete med deltagare?
– Vi behöver få en bättre bild av kommunernas arbete, men också öka synlighet och information till offentliga aktörer om hur folkbildningen arbetar. Målet är att hitta samverkan via våra respektive styrkor och möjligheter. I grunden handlar det om att stärka deltagarnas framtidstro och möjligheter till en egen försörjning. Det är också viktigt att vår målgrupp, deltagare som är mellan 20 och 64 år med kort utbildning och begränsade språkkunskaper, får en bra spridning när det gäller både ålder, kön och bakgrund. Dessutom ska vi främja att deltagare rör sig inom och mellan studieförbund i projektet, vilket är positivt, säger Ann-Sofie Bergort.
– Vi utgår ifrån folkbildningens metoder, framför allt studiecirkeln som pedagogisk form. Vi har redan färdiga kursupplägg, men vi lägger stor vikt vid dialog. Deltagarna fungerar som en referensgrupp och får vara med och forma innehållet som också kan förändras över tid. Det är avgörande att människor får möjlighet att påverka sin egen framtid. Dessutom har vi ett väldigt bra samarbete med Marieborgs folkhögskola. Folkhögskolan är en bra väg vidare. Där blir man en del av en studiemiljö, man blir sedd och får ingå i ett sammanhang, säger Gunilla Solveigsdotter Ottosson.
Hur ser upplägget ut på Folkuniversitetet?
– Vi kommer att ha kurser på 20 veckor med fyra olika moduler, eller delkurser, som är fem veckor långa. Förhoppningen är att samma deltagare ska gå de 20 veckorna. De olika modulerna har särskilda teman där man jobbar intensivt fyra eftermiddagar i veckan. Vi kommer framför allt att fokusera på kommunikativ svenska, hur samhället fungerar och hur man närmar sig arbetslivet. Men vi kommer också ha inslag av estetisk verksamhet och hälsa, säger Åsa Forsman.
– För att visa hur det fungerar i arbetslivet kommer studiebesök bli en viktig del av verksamheten. Vi har deltagare som är intresserade av till exempel lokalvård och då kommer vi att göra studiebesök på städfirmor eller att vi bjuder in dem till oss. Men vi har redan gjort studiebesök, till exempel på en second hand-butik. Ambitionen är att ge deltagarna en kontinuitet under de här 20 veckorna i stället för att de ska hoppa mellan olika åtgärder. Vi hoppas att det verkligen ska ge dem något som de kan ta med sig i framtiden – de flesta människor vill kunna bidra till samhället.
Vad händer efter de 20 veckorna?
– Förhoppningen är att några av deltagarna går vidare till studier eller arbete, eller fortsätter i en studiecirkel där de kan utveckla sina kompetenser och ta några steg närmare målet om att få en sysselsättning, säger Åsa Forsman.
Vad tror du att ni på Folkuniversitetet kan lära er av projektet
– När vi har samlat ihop våra erfarenheter så kan det bli en metod som vi kan använda även framåt. Främst för att visa att folkbildningen är bra på kompetensförsörjning, vilket stärks av att samtliga studieförbund är med i projektet. Vi kommer också att lära oss mycket av målgruppen. Alla människor är olika och vi kan bli bättre på att förstå deras behov och hur vi kan bidra till samhället.
– I Norrköping finns det ungefär 2000 familjer som har försörjningsstöd och det finns ett jättebehov av att stödja folk att närma sig arbetsmarknaden. Om vi kan bidra till kompetensförsörjningen så blir det en ny roll för oss och ett komplement till det vi har gjort tidigare, säger Åsa Forsman.
