Erik Lundberg: Demokratin i Sverige står stark men det finns utmaningar. Docent Erik Lundberg visar i sin forskning att engagemanget i civilsamhället är relativt stabilt, men att en liten grupp eldsjälar bär mycket av ansvaret. Hur kan fler medborgare involveras för att säkra framtidens demokrati?
TEXT: Ulrika Borg FOTO: David Lagerlöf
Erik Lundberg är docent i statsvetenskap vid Högskolan Dalarna. Han har även, som affilierad forskare vid Marie Cederschiöld högskola, arbetat med Befolkningsundersökningen om medborgerligt engagemang. Tidningen #FOFO fick ett samtal med Erik Lundberg som ska vara huvudtalare vid Folkbildarforum i november.
Vad kommer du att prata om vid Folkbildarforum?
– Jag kommer att prata om engagemang, både ur ett samhällsperspektiv och på individnivå, och vad forskningen säger om utvecklingen över tid. I många länder ser vi flera oroande tendenser till demokratisk tillbakagång, men även i Sverige finns en dubbel bild. Å ena sidan har vi en stark demokrati med högt valdeltagande, ett levande civilsamhälle och en hög tillit till institutioner. Å andra sidan ser vi växande klyftor mellan stad och land, misstro, polarisering och kriminalitet.
– I det läget blir det viktigt att rikta blicken mot medborgarna. Hur ser engagemanget ut? Fortsätter människor att delta och bidra, eller drar de sig undan? Det finns en tudelad bild även här. Engagemanget bland unga är förhållandevis högt, men samtidigt blir det svårare att rekrytera till förtroendeuppdrag. Det är viktigt att förstå vad som driver engagemang – och varför det ibland mattas av.
Hur har engagemanget förändrats över tid?
– Vi har följt utvecklingen genom Befolkningsundersökningen om medborgerligt engagemang sedan början av 90-talet. Det ideella, frivilliga och oavlönade arbetet i anslutning till en organisation har legat relativt stabil under hela perioden. Drygt hälften av befolkningen, 52 procent, har gjort någon form av ideell insats det senaste året. Det visar att viljan att bidra finns kvar.
– Men tittar man bakom siffrorna ser man att engagemanget är ojämnt fördelat – en liten grupp eldsjälar gör väldigt mycket, medan många gör ganska lite. Eldsjälarna bär upp mycket av det ideella arbetet och vi kan se ett mönster. De har ofta högre utbildning, och många är föräldrar med koppling till idrottsrörelsen, som är den största organisationsformen. Där skapas ofta ett naturligt engagemang.
Hur ser det politiska engagemanget ut i dag?
– Det är också relativt högt. Cirka 64 procent har gjort någon form av politisk aktivitet det senaste året. Det vanligaste är att delta i bojkotter eller agera som medveten konsument, medan färre kontaktar politiker eller är ideellt aktiva i ett parti. Bara åtta procent uppger att de har kontaktat en politiker det senaste året. Det kan ses som positivt, det är ändå en del av den demokratiska dialogen, men det visar också att mycket av engagemanget sker på ytan och kräver väldigt lite av individen.
– Samtidigt förefaller det digitala engagemanget ha vuxit, tröskeln för att påverka har blivit lägre. Men många deltar både i verkliga livet och på nätet. Den utvecklingen gör det möjligt för fler att göra sin röst hörd, även för de som tidigare stod utanför. Samtidigt har partiernas medlemsantal minskat kraftigt sedan kollektivanslutningen avskaffades. Det har nu stabiliserats på en låg nivå, men vissa partier har svårt att fylla sina politiska uppdrag. Det finns en del tomma stolar i kommunfullmäktige runt om i landet.
Du forskar också om ungas engagemang. Vad ser ni där?
– Jag och min kollega Ali Abdelzadeh, docent i Statskunskap vid Högskola i Dalarna, har följt flera tusen ungdomar sedan 2010 för att förstå vilka faktorer som formar politiskt och civilt engagemang i vuxenlivet. Tonårstiden är en spännande period, eftersom normer och värderingar ofta grundläggs tidigt. Vi ser tydligt att de som har varit aktiva i en förening som tonåringar är mer politiskt aktiva som unga vuxna. De röstar oftare, kontaktar politiker och deltar i politiska möten. Det visar att föreningslivet spelar en viktig roll för demokratisk fostran.
– Men vi ser också att ungdomar som själva sätter upp politiska mål – oberoende av föreningsengagemang – tenderar att bli aktiva senare i livet. Den egna drivkraften är minst lika viktig som den organisatoriska. Det är därför avgörande att unga får möjligheter att formulera sina egna mål och träffa engagerade vuxna som inspirerar. Föreningslivet behöver både erbjuda plats och mer utrymme för ungas egna idéer.
Finns det fler intressanta resultat kring just ungdomar?
– I en annan studie kan jag och min kollega Ali Abdelzadeh se att ungdomar som redan i tonåren har goda kunskaper om politik – till exempel om hur politiska institutioner fungerar eller vilka aktörer som styr – också är betydligt mer benägna att rösta som unga vuxna. Politisk kunskap fungerar alltså som en slags basresurs, den stärker känslan av att man kan förstå och påverka samhällsfrågor, vilket gör att man också mer sannolikt deltar i val.
– Dessutom ser vi att de ungdomar som tidigt utvecklar starka medborgarnormer, till exempel att rösta, göra sin röst hörd eller engagera sig i frågor som rör allmänheten, också är mer benägna att rösta i vuxen ålder. Normerna kan liknas vid en inre drivkraft, man röstar inte bara för att man kan, utan för att man tycker att man bör. Det understryker vikten av bildning eftersom politisk kunskap och medborgarnormer får långsiktiga konsekvenser för demokratin. Här har folkbildningen en viktig roll att spela.
Vilka utmaningar står civilsamhället inför framöver?
– En utmaning är sårbarheten. När en liten grupp eldsjälar bär upp mycket av det ideella engagemanget finns alltid en risk att det inte räcker på sikt. Dessutom är det viktigt att hitta vägar för att nå dem som ännu inte är engagerade.
– De som deltar i civilsamhället har i genomsnitt högre politiskt intresse och kunskap, större tillit till både andra människor och samhälleliga institutioner, samt en högre grad av politisk aktivitet än de som inte har en förankring i föreningslivet. Genom föreningslivet får individer tillgång till kunskap, nätverk, information och stärkt självtillit vilket är resurser som i sin tur bidrar till delaktighet i det demokratiska livet.
– För folkbildningen och det ideella Sverige är det därför viktigt att hitta vägar att nå dem som ännu inte redan är engagerade. Att fler människor involveras är därför inte enbart en fråga om individuell utveckling utan också en samhällsangelägenhet. Det stärker civilsamhällets bidrag till demokratin i form av att fungera som en röstbärare för olika grupper, bidra till att representera olikheter i befolkningen och stärka gemenskap och sammanhållning.
– Ett civilsamhälle med bred förankring i befolkningen är dessutom starkare och mindre sårbart, och kan bättre stå emot olika former av samhälleliga utmaningar och demokratiska påfrestningar. En viktig fråga är därför hur man kan stärka delaktigheten i civilsamhället, och hur man skapar miljöer där fler känner sig välkomna och inkluderade.
