Projektet VÄGEN – För personer som står långt ifrån arbetsmarknaden

Projektet Vägen pågår mellan 2023 och 2026 och vänder sig till människor som står långt ifrån arbetsmarknaden. Syftet med projektet är att stärka deltagarnas egenmakt och underlätta etableringen och övergången från folkhögskola till arbete och vidare studier och samtidigt bidra till att öka möjligheten för ett hållbart arbetsliv för deltagarna.

Folkbildningsrådet är projektägare och arbetet genomförs i samverkan med folkhögskolornas intresseorganisationer och 15 folkhögskolor runt om i Sverige. ESF (Europeiska socialfonden) delfinansierar projektet. Vägen är det största projektet som folkbildningen genomfört och omsluter totalt sett 157 miljoner kronor varav ESF står för 85 miljoner.

Från Östergötlands län medverkar bland annat Marieborg folkhögskola där Lisa Flogell är rektor. Här berättar hon bland annat om sina erfarenheter av projektet.

Berätta lite om din bakgrund. Hur hamnade du på Marieborgs folkhögskola?
– Min egen resa började också på en folkhögskola. Jag gick en medieutbildning på Tollare folkhögskola i Nacka. Det var en tid som påverkade mig väldigt mycket. Efter det läste jag till lärare vid Linköpings universitet. Min mamma arbetade länge inom folkbildningen, och samtalen om dess betydelse har alltid pågått hemma. Jag började arbeta på Marieborgs folkhögskola redan 1997 och har haft många olika roller här innan jag blev rektor 2019.

Vad är det som gör att du trivs så bra inom folkbildningen?
– Jag känner mig väldigt förankrad i folkbildningen och har sett hur den har förändrats över tid. För mig är det något oerhört fint – annars hade jag inte stannat kvar så länge. Inom folkhögskolan lyckas vi ofta vända skutan för människor som har haft det tufft inom utbildningssystemet. Det tar tid, men vi ser gång på gång hur deltagare hittar en väg till arbete eller vidare studier.

Vad för slags folkhögskola är Marieborg?
– Marieborg speglar Norrköping på många sätt. Det finns ingen stark tradition i staden att läsa vidare, och det tar tid att förändra sådana mönster. Vi har omkring 120 deltagare som går allmän kurs på det som motsvarar gymnasienivå. Många folkhögskolor har kanske bara 20. Vi har en vana vid att ta hand om våra deltagare vilket kräver en medvetenhet kring hur man gör och hur man bemöter dem.

– Den största utmaningen är resursbristen till folkhögskolan. Det går inte att bara öka antalet deltagare i klasserna, särskilt inte när många deltagare har dåliga erfarenheter av skoltiden sedan tidigare. Vi behöver arbeta medvetet och individuellt.

Marieborg är en av fem nodfolkhögskolor i projektet Vägen. Vad handlar projektet om?
– Vägen är ett projekt där vi utvecklar arbetssätt och metoder. Det bygger vidare på ett tidigare ESF-projekt som hette FAMN som var liknande. Syftet är att stötta personer som står långt från arbetsmarknaden och hjälpa dem vidare, antingen till arbete eller till vidare studier.

– I och med att vi var med i FAMN hade vi redan vissa rutiner och erfarenheter, vilket gjorde att vi gärna ville vara med även i Vägen. I Östergötland är också Valla folkhögskola och Vadstena folkhögskola med. Tillsammans utgör vi en nod där Marieborg är en så kallad nodskola. Projektet har betytt mycket för hur vi samarbetar mellan de tre skolorna i Östergötland.

Vad har ni konkret gjort inom projektet?
– Vi har arbetat fram gemensamma rutiner och metoder. Ett verktyg är ISEP (individuell studie- och etableringsplan) där lärare, studie- och yrkesvägledare och deltagare tillsammans planerar studierna och vägen framåt för deltagarna efter avslutade studier. Deltagarna känner sig sedda och upplever att det hjälper dem framåt. Ytterligare exempel på resultat är kollegialt lärande, nätverksbygge och former för samverkan.

Vi försöker också hitta sätt att stärka deltagarnas hälsa och välbefinnande. Det kan handla om att orka ta sig upp på morgonen, komma i väg till skolan och känna motivation.

Hur många deltagare har ni haft inom projektet?
– Totalt har vi haft 60 inskrivna, som mest 40 samtidigt. Totalt sett i landet har mer än 900 deltagare varit med i projektet. Nu har vi bara en termin kvar. Det är en blandning av deltagare: Människor med diagnoser, med utländsk bakgrund, tidigare hemmasittare eller personer från behandlingshem. Alla med olika livsberättelser men med samma behov av att hitta fotfästet igen.

Vilka effekter har projektet haft, tycker du?
– Det har fört oss tre folkhögskolor mycket närmare varandra. Vi har lärt oss massor och blivit ännu mer medvetna och systematiska i arbetet gentemot deltagarna. Det har också gjort oss tydligare utåt – mot regionen, politiker, arbetsförmedlingen och andra viktiga aktörer.

– Vi har en regional referensgrupp där bland andra Linköpings universitet, regionen, arbetsförmedlingen, kommunens aktivitetsansvar och politiker från Norrköping deltar. Genom att mötas regelbundet har de fått en mycket tydligare bild av vad folkhögskolorna faktiskt gör. Politiker behöver förstå att vi kan hjälpa människor, vilket även stärker folkbildningens ställning.

Ni pratar om en Östgötamodell – vad innebär det?
– Idén föddes tidigt i projektet. Vi ville se om vi kunde hitta gemensamma arbetssätt mellan folkhögskolorna i länet, det vill säga en modell som lever vidare efter att projektet har avslutats. Vi har redan börjat diskutera hur vi kan fortsätta utan pengar från ESF.

Vilka utmaningar ser du framåt för folkhögskolorna generellt?
– Ekonomin är en stor fråga. Värdet på deltagarveckan har inte höjts sedan 2015. För att klara verksamheten krävs ofta andra ben att stå på. Samtidigt behöver politiker förstå vilket värde vi skapar. Att vi hjälper människor tillbaka till arbete eller vidare studier, något som gynnar både individen och samhället.

Om du blickar framåt – vad hoppas du mest på?
– Att vi lyckas hålla i det vi byggt upp. Att vi fortsätter samarbeta i länet, även med de folkhögskolor som inte varit med i projektet. Och att fler förstår vilken kraft som finns i folkbildningen. Vi ser varje dag hur människor växer här. Det är det som gör att jag fortfarande tycker att folkbildningen är så oerhört fin. Den kan förändra liv på riktigt.