Av:Ulrika Borg Foto:Camilla Gewing-Stålhane
Snabbhet, Internet som primärt kampanjverktyg och minimalt med administration. Det är några av framgångsrecepten bakom de unga klimataktivisternas engagemang. Men det finns också baksidor, där de unga kan lära av de traditionella folkrörelserna och folkbildningen. Det menar Ahmed Al-Qassam, en av den svenska miljö- och klimatdebattens tungviktare.
När Ahmed Al-Qassam startade Miljöpodden 2015 var det den första podden i Sverige som handlade om miljö- och klimat. Ahmed Al-Qassam är en energisk person som har gjort ett verkligt avtryck i miljö- och klimatdebatten. Sedan dess har han etablerat sig som en av de tunga unga debattörerna.
En av förklaringarna till uppmärksamheten kan enligt honom själv vara att han ständigt försöker grunda sin argumentation i forskningen. Allt han säger ska stå på en solid vetenskaplig grund för att han ska kunna nå fram med sina budskap.
– Även att jag heter Ahmed och representerar en målgrupp som inte syns så mycket i dessa sammanhang är nog en förklaring.
Varför väljer unga att engagera sig i så pass stor omfattning i just miljö- och klimatfrågan?
Enligt Ahmed Al-Qassam finns en ny, och vad som uppges vara den största undersökningen i sitt slag, publicerad i ansedda The Lancet, som visar att 77 % av alla unga tycker att framtiden är skrämmande och 56 % menar att mänskligheten är dömd till undergång.
– Det går inte att vifta bort. Forskning har visat att unga och unga vuxna lider av klimatångest och att den ökar. Den viktigaste frågan som engagerar flest ur den gruppen är konsumtionsfrågan, kopplat till både beteende- och systemförändring, säger Ahmed Al-Qassam.
Skiljer sig unga klimataktivisters engagemang från traditionella folkrörelser?
– Min upplevelse är att aktivisterna är väldigt fragmenterade. Det jobbas med massor av olika frågor och åtgärder på olika håll och det finns en mängd influenser, idéer och riktningar. En håller med Greta och vill strejka, en andra jobbar mot utrotning och en tredje vill stoppa vägbyggen, och så vidare. Sen har vi andra som tycker det räcker om de följer med på en marsch en gång om året, men naturligtvis även dem som väljer att engagera sig politiskt. Vi jobbar åt många olika håll och det spretar.
Vad tror du är anledningen till att strukturen är så pass fragmenterad?
– Tidigare kanske det räckte att man engagerade sig i en viss förening men i dag fungerar det inte så. Som ung kan man känna sig begränsad i en organisation, förening eller ett politiskt parti. Vi lever i ett samhälle med ett extremt snabbt informationsflöde och Internet är det starkaste verktyget för mobilisering. Det är mycket enklare att organisera ett globalt engagemang för en viss specifik fråga idag. Någon drar i gång en aktivitet på Internet i en svensk småstad som kan resultera i en mängd underskrifter från hela världen.
Samtidigt menar Ahmed Al-Qassam att den nya sortens engagemang har en baksida.
– Det finns inte samma lojalitet bland klimataktivisterna. Som medlem i en förening kanske jag får en badge för min medlemsavgift, och det finns en känsla av stolthet och ägandeskap som ofta saknas i de lösa nätverken. Den traditionella folkrörelsen är baserad på strikta ramar och en struktur som fyller en viktig funktion, inte minst för min arbetsgivare Friluftsfrämjandet. För det traditionella organisations- och föreningslivet är dessutom antal medlemmar viktigt och något man är stolt över.
Vad kan folkbildningen i form av folkhögskolor och studieförbund lära av de unga klimataktivisterna?
– Det finns olika delar i aktiviströrelsen som folkbildningen kan lära från. Dels är unga aktivister väldigt snabba på att organisera och utveckla en idé, dels att mobilisera stödet som behövs för att få frågan på agendan. Många aktivister är oftast medlemmar eller löst aktiva i flera frågor och organisationer. Det leder också till att de skapar ett brett nätverk, oftast från flera delar av världen eller kring flera frågor, vilket underlättar organisering och idéutveckling eftersom kunskapen kan hämtas in från andra områden.
– Administration och byråkrati avskräcker dessutom ofta unga och finns det möjligheter att minska den är det en fördel. Samtidigt bör man omfamna digitaliseringen i en högre takt, vilket skulle kunna bidra till lösningar som leder till effektivare mobilisering, säger Ahmed Al-Qassam.
Vad kan klimataktivisterna lära av folkrörelserna och folkbildningen?
– Rörelsen behöver fortsätta växa i kraft, men sedan kommer den viktiga frågan om vilken väg vi ska ta. Vi har mycket att lära av folkbildningens metoder. Hur vi skapar ökat engagemang, får frågor att leva vidare och hur vi kommunicerar. Vi måste inom miljörörelsen i slutänden sätta oss ned och pratar om hur vi ska arbeta mer enhetligt och strukturerat. Metoderna, strukturen och kommunikationen som används och skiljer klimataktivisterna från de traditionella folkrörelserna uppfyller också olika syften. Där tror jag att de båda delarna har mycket att hämta och lära från varandra, avslutar Ahmed Al-Qassam.