The Seed Box – Där vetenskap och konst möts!

– Vi har stora ödesfrågor att brottas med, men jag känner ändå framtidstro eftersom det finns så mycket vilja och det händer så många saker, säger Victoria Wibeck som arbetar som programchef. 

Diskussionen om hur vi ska hantera klimathotet handlar ofta om teknik och ingenjörskonst. Elflygplan, bensinsnålare bilar, innovativa sätt att producera mat på som inte kräver stora naturresurser. Men det pågår också en annan forskningsverksamhet och ett annat typ av samtal som går under paraplybegreppet miljöhumaniora.

– Det är ett brett fält som handlar om att titta på de humanistiska och kulturella delarna av miljöfrågorna. Det handlar mycket om att problematisera de saker vi tar för givna. Det gäller också att få med sig aspekter som rättvisa, genus, intersektionalitet och andra former av kritisk forskning. Helt enkelt hur man kan man tänka nytt, säger Victoria Wibeck.

Hon är programchef på The Seed Box som är ett internationellt projekt som arbetat de senaste sex åren med att just lyfta det här forskningsfältet och ta fram ny kunskap. Projektet som precis är på väg att avslutas är svenskt i grunden, finansieras av forskningsråden Mistra och Formas och har Linköpings Universitet som värd. 

– Sammanlagt har vi varit 14 partners i det här arbetet. Vi kommer från Sverige, Sydafrika, Norge, Australien, England, Kanada och USA. Många är kopplade till den traditionella akademiska världen, men vi har också haft med konstinstitutioner som Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. 

Vad gör en konsthögskola i ett universitetsprojekt om miljöfrågor undrar säkert en del nu. Tanken är att konsten kan bidra till att engagera och sprida ny kunskap på andra sätt än de traditionellt vetenskapliga. Konstnärerna har dessutom varit med tidigt i processen. 

– Det vanligaste i den här typen av samarbeten är att man kopplar in konstnärer för att gestalta det man kommit fram till och det som redan är. Vi har frågat oss vad som händer om man låter konstnärer titta på miljöfrågan genom att vara med redan från början. För att kunna ge konsten den rollen har vi också en konstnärlig ledare för programmet, som arbetar tillsammans med de vetenskapliga ledarna.

Rent konkret betyder det att vid sidan av traditionella vetenskapliga rapporter som t ex bygger på analyser av mediematerial och intervjustudier har The Seed Box också gjort helt andra saker. Det har bland annat blivit en konstvandring längs Sigtunaån som lyft den lokala avloppsproblematiken och en installation om unga klimataktivister under Norrköpings ljusfestival. 

– The Seed Box har gjort en poddserie om rättvis omställning. Och vi har tagit fram en barnbok! Ett av projekten har samarbetat med en teatergrupp som gör föreställningar om FN:s hållbarhets mål för förskolebarn. 

Victoria Wibeck kommer ofta tillbaka till att klimatomställning handlar om många faktorer som inte alltid går att mäta eller ta på. Till exempel människors relationer till varandra och känslan av samhörighet. 

– Där tror jag konsten kan hjälpa oss. Den kan skaka om vår världsbild och få oss att börja ifrågasätta självklarheter. 

Samtidigt som det både är bråttom och nödvändigt att ställa om gäller det att inte glömma bort den enskilda människan i den stora processen. För precis som under alla stora samhällsförändringar finns det risk för att några blir vinnare och andra förlorare.

– Ett av våra projekt handlar om Lysekil där många är beroende av arbetstillfällen vid det lokala raffinaderiet Preemraff. Forskarna i projektet har intervjuat kommuninvånare om hur klimatomställningen kan göras rättvis. Projektet väcker frågor om hur kostnaden för klimatomställningen bäst ska fördelas mellan grupper, regioner och generationer. Svaren är inte entydiga, men studien visar på vikten av att många olika samhällsgrupper kommer till tals i klimatdebatten. 

Ett sätt att få fler att också se längre fram och ha ett öppnare sinne tror Victoria Wibeck handlar om hur man pratar om omställningen och framtiden. Det gäller också att lyfta de röster som inte hörs så ofta – det gäller både i Sverige och internationellt. 

– När vi pratar om klimatförändringar blir det ofta negativt eller apokalyptiskt. Men vad finns det för bredare känsloregister? Kanske kan det också finnas glädje och förundran inför de samhällsomställningar som kommer. Vi kan inte bara prata om vad vi vill ifrån utan vi måste också prata om vad vi vill till. 

Just därför menar hon att man inte kan frikoppla klimatarbetet från andra aspekter och annat förändringsarbete. FN:s hållbarhetsmål är därför väldigt viktiga att utgå ifrån. 

– Det finns ett stort forskningsintresse kring rättvis omställning vilket är bra. Mycket av dagens forskning görs och utgår ifrån det globala nord men det är viktigt att också samarbeta och stödja forskning i låg- och medelinkomstländer. De har i dag väldigt svåra förutsättningar har vi sett. Men jag tycker att vi har skapat en plattform eller nod, en samlingspunkt för det här växande nätverket som jobbar med miljöhumaniora. Jag tror att våra erfarenheter kan bli viktiga för andra framöver.