FAKE NEWS Sanningens tid har aldrig funnits.

Av: Catarina Gisby Foto: Håkan Röjder

”Fake news” har alla hört talas om vid det här laget. Och att vi lever i en tid av ”post truth”. Men granskar man uttrycken närmare inser man att det inte finns någon gemensam definition av det första begreppet – det kan inkludera allt möjligt – och om vi lever i tiden ”efter sanningen” nu, när var då sanningens tid? Kan någon tala om det? 

Svaret är förstås att det aldrig funnits något sådant som ”sanningens tid”. Om vi tror det är vi grundlurade, enligt Johan Farkas. 

Han är född och uppvuxen i Köpenhamn men pendlar till universitetet i Malmö. Där är han doktorand i medie- och kommunikationsvetenskap och har specialiserat sig på desinformation, i synnerhet den som finns på sociala medier. Han har åkt på föreläsningsturné i USA (före corona) och varit gästforskare vid ansedda Cornell University. I tyska parlamentet har han presenterats som expert. 

Anledningen är att han är en av de första som höjt ett varningens finger gentemot vårt språkbruk. 

Han menar att vi dribblar med våra demokratiska rättigheter när vi använder ord som fake news och post truth. När vi sväljer det narrativet ger vi våra politiska ledare carte blanche att ta till gud vet vilka metoder för att rädda ”sanningen”. 

Metoderna som ska rädda oss utgör många gånger det verkliga hotet mot demokratin, understryker han. Vi riskerar att få fler begränsningar. Inskränkningar i våra liv. Ökad censur. 

– Ett färskt exempel på detta är hur Viktor Orbán i Ungern har gjort det olagligt att sprida vad han kallar desinformation om regeringens insatser mot coronaviruset. Det kan ge upp till fem års fängelse. 

Lägger mer makt i privata händer 

Ett annat exempel är Tyskland som nyligen skapat en lag som säger att Facebook måste avlägsna hatpropaganda (”hate speech”) inom 24 timmar. 

– Man överlämnar alltså till ett privat företag som Facebook, som redan har mer makt än många länder, att bestämma vad som är olagligt. Är det genomtänkt? undrar Johan Farkas. Och om det nu är så illa att folk uttrycker en massa hat, att de vill slå ihjäl någon eller hela folkgrupper, ska det värsta straffet då vara att ens Facebook-konto stängs ner? 

Singapore är ytterligare ett land som har skapat en fake news-lag. Bryter du mot den riskerar du tio års fängelse. Exempel på fler länder som stiftar eller har stiftat lagar mot spridning av osanningar – eller det de anser är osanningar – är Ryssland, Frankrike, Malaysia, Filippinerna, Kenya, Burkina Faso, Honduras… 

Sneglar på yttrandefriheten 

– Det är svårt att sätta stopp för yttrandefriheten i USA, men hade Donald Trump kunnat göra det är jag rädd för att han hade gjort det, säger Johan Farkas. 

Sättet vi uttrycker oss på formar vår uppfattning om problemen, men också om hur vi bör ta itu med dem.  

Talar man till exempel om förekomsten av desinformation i medicinska termer, som om det vore en pest eller ett virus, ja, då blir lösningarna därefter. 

Här höjer Johan Farkas ett varnande finger för bland annat ordet infodemi. Under coronapandemin har det blivit vanligare, möjligen för att det också sprids en massa konspirationsteorier om alltifrån covid 19:s uppkomst till hur sjukdomen bäst behandlas. 

– Men när det gäller informationsspridning har vi inte att göra med en sjukdom som bör utrotas. Människor har rätt att dela information som de tror på. I en demokrati är det tillåtet att uttrycka sig inkorrekt. Vi måste komma ihåg det. 

Demokratin genomgår en kris, säger Johan Farkas, och skurkarna som brukar pekas ut i sammanhanget är journalisterna, sociala medier och folk i största allmänhet ”som inte förstår vad demokrati är längre” (hans ordval). 

Men, återigen, det är att göra det för lätt för sig. 

Ingen samklang med omvärlden 

– Demokratins kris handlar om flera saker. Det finns en brist på visioner som har skapat utrymme för högerpopulister. Samtidigt ligger lokaljournalistiken i ruiner i många länder. De journalister som ska fatta vad som händer politiskt på en massa olika platser finns inte längre kvar. Ingen beskriver verkligheten där du bor. Det kan leda till att du inte känner dig i samklang med världen omkring dig, särskilt om landets ekonomi i andra sammanhang beskrivs som ”strålande” och du möter en massa lyckade människor både i din lokalmiljö och på sociala medier. 

Stora ekonomiska skillnader skapar oro 

Och då är vi inne på den andra stora orsaken Johan Farkas menar har lett till att världens demokratier svajar: alltför stora ekonomiska olikheter. 

– Klyftorna ökar dessutom, och det splittrar. Problematiken i sig är inte ny, den är gammal. Vi vet sedan länge att om det finns stora ekonomiska skillnader i ett samhälle är det svårt att få samhället att fungera. Detta diskuteras inte tillräckligt tycker jag.