Av:Elisabet Foto: David Lagerlöf
Drag är så mycket mer än glittriga krogshower. Det kan till exempel vara ett utmärkt redskap för att få människor att betrakta världen ur olika perspektiv.
– Med hjälp av den förvandling som drag innebär kan man synliggöra det man pratar om, säger Stefan Ingvarsson som tillsammans med Robert Fux medverkar på årets folkbildarforum i ett samtal om drag som verktyg för just folkbildning.
Säg ordet drag och de flesta i Sverige tänker på After Dark eller Babsan. Men man behöver inte prata särskilt länge med kulturjournalisten och tidigare kulturrådet Stefan Ingvarsson för att förstå att hans samarbete med skådespelaren och dragprofilen Robert Fux är något helt annat.
De är inne på upploppssträckan av arbetet med musikalen DRAGSHOW som är planerad att ha premiär i november. ”Ur barnböcker, västgötska kyrkor, skräckromantik och våra inre demoner manar han fram en mörkt sprakande kavalkad av gestalter och uttryck som lockar till skratt och allvar.” lyder beskrivningen från det officiella programmet. Stefan fungerar som dramaturg för föreställningen och är en sorts redaktör som Robert visar sina texter för och diskuterar dem med.
– Eftersom Robert skriver de sista texterna nu så ser vi vad det verkligen kommer att bli. Och man skulle kunna kalla det en sorts gotisk musikal om döden. Robert gnuggar på glaskulan och det blir lite som en spiritistisk seans, det kommer fram olika personer som alla har ett ärende.
Premiären sker på Vara konserthus där Robert varit artist in residence sedan våren 2020. Och DRAGSHOW är bara en del av det arbete han gjort där. Han har också dragit igång podden Drottningmötet där han intervjuar dragprofiler från dåtid och nutid.
– Den är inne på sin tredje säsong och är egentligen det första försöket som gjorts att dokumentera svensk drag. Jag tycker det känns viktigt att poängtera att det här pågår parallellt med arbetet med DRAGSHOW. [Textbrytning]Robert arbetar med sina egna tankar och erfarenheter kring drag i föreställningen och samtidigt dokumenterar han historier och minnen i podden som annars riskerar att tappas bort. Det är två inventeringar som pågår parallellt: en inre och en yttre.
– Det finns ett inslag av folkbildning i båda och Robert talar gärna om föreställning som en kommande studiecirkel i drag i musikalform. Drag har en möjlighet att vara så mycket mer än underhållning och något helt annat än ett teoretiskt föredrag om att vi har olika sätt att se på världen.
På många spelplatser kommer de båda att samtala i anslutning till föreställningen för att visa hela bredden av Roberts projekt och för att kunna prata om hur det egna arbetet med att försöka gestalta vad drag är för honom speglar sig i de snart trettio samtal han har haft med andra svenska dragqueens.
Att använda sig av drag för att nå folkbildning låter kanske som en ovanlig idé, men när Stefan förklarar närmare blir det både tydligt och självklart. Han berättar om ett av Roberts tidigare projekt: superintendenten Arva som håller visningar för barn och ungdomar på Nationalmuseum i Stockholm.
– Hon har tre glasögon på sig på huvudet och genom dem kan hon byta perspektiv. Hon möter ungdomar och barn från förorten som inte har så stor vana av att se klassiskt måleri. Barnen får se att konsten blir något annat med olika glasögon, med olika perspektiv.
Inom folkbildningen har nya perspektiv länge varit ett sätt för att få människor att mötas och förstå varandra. Men Stefan vill gärna gå djupare och få fler att undersöka själva bytet och dess praktik som sådant.
– Vad sker under förvandlingen och vad innebär den? Vi pratar sällan om det. Det är något med drag som gör att vi ser både förvandlingen och de nya perspektivytorna på ett tydligt sätt.
Vi pratar vidare om det faktum att även om drag på ett sätt blivit normaliserat och inte längre så tabu som det en gång varit, ses det fortfarande som subversivt eftersom de traditionella könsrollerna är så primära i vårt umgänge.
– Vi kan inte bli 100 procent befriade från mönster och stereotyper. Så fort vårt arbete förändrat gamla mönster uppstår nya. Så även om jag inte tror att människor alltid känner sig så kvävda i just könsroller som tidigare, pågår arbetet med att pressa ut och upp dessa väggar och tak hela tiden.
Just för att tydliggöra könsroller och deras begränsningar är drag ett alldeles utmärkt verktyg.
– Robert använder till exempel ofta en korsett. Det är en sådan perfekt metafor för kvinnorollen, även om det nästan bara är dragqueens som använder den i dag. Den ger en fantastisk bild av vad kvinnorollen är: tyglande, pressande och den snör åt.
Så vad kan publiken på årets folkbildarforum förvänta sig av ert samtal som fått rubriken ”Folkbildning i lösögonfransar”?
– Robert har gjort många intervjuer som skådis, men det här blir nog hans första publika samtal om just detta. Jag ska försöka ställa frågor som får honom att berätta vad dragpraktik innebär rent politiskt och konstnärligt och hur han förhålla sig genren.