EVA ÅSTRÖM: Samtidigt som demokratin ifrågasätts försvagas folkbildningens legitimitet bland både politiker och allmänheten. En mer konfliktsökande samhällsdebatt med hat, hot och konspirationsteorier, inte minst i sociala medier, bidrar till vilsenhet bland dem som jobbar ute i verksamheterna. Samtidigt finns en okunskap om folkbildningen och ett behov av att studieförbund och folkhögskolor berättar om sitt bidrag till samhället och demokratin.
TEXT: Ulrika Borg FOTO: David Lagerlöf
I Folkbildningsrådets rapport När folkbildningen möter samhällets demokratiska utmaningar ges en verklighetsnära bild av studieförbundens och folkhögskolornas arbete med mänskliga rättigheter och demokratifrågor 2022. Här beskrivs hur samhällets demokratiproblem blir folkbildningens utmaningar – och hur folkbildare ute i landet konkret arbetar när de tar sig an dessa utmaningar.
Aktiva och anställda inom studieförbund och folkhögskolor berättar om sitt arbete som motkrafter och mikrodemokratier: hur man inkluderar för att motverka utanförskap, skapar mötesplatser för att motverka polarisering, erbjuder demokratiska samtal i stället för hat, hot och lögner, och manar till samhällsengagemang och egenmakt i stället för passivitet och uppgivenhet.
Rapporten är Folkbildningsrådets fördjupade bedömning av demokratisyftet och en del i Folkbildningsrådets återrapportering till regeringen för 2022.
Enligt rapporten upplever många folkbildare förändrade attityder i samhället i frågor om demokrati och mänskliga rättigheter under senare år. Förskjutningar sker i synen på demokrati och demokratins gränser, och vad som menas med mänskliga rättigheter.
Eva Åström är utvärderingsansvarig på Folkbildningsrådet och har medverkat till att ta fram rapporten. 
– De utmaningar som folkbildningen möter är samma som samhällets utmaningar. Det finns ett ifrågasättande av den liberala demokratin, en svagare förankring av mänskliga rättigheter och en mängd konspirationsteorier och lögner i sociala medier som studieförbund och folkhögskolor möter i sitt demokratistärkande och demokratiutvecklande arbete. Det blir oerhört angeläget att jobba med källkritik och att skilja på åsikter, lögner, fakta och vetskap, säger Eva Åström.
– Den största utmaningen är nog att inkludera och ett viktigt skäl till det är förändringar i samhället. I rapporten beskriver studieförbundens och folkhögskolornas anställda en samhällsdiskussion som drar isär, som skapar ett vi och dom. Det finns en konfliktsökande och polariserande argumentation medan folkbildningen å sin sida står för motsatsen, inkludering och att föra samman folk. Både behovet av inkludering och inkluderande krafter ökar i samhället, säger Eva Åström.
I rapporten beskrivs hur folkbildningens legitimitet i samhället har försvagats under senare år. Framför allt studieförbundens anställda talar om hur förändrade samhällsnormer har fört med sig ett politiskt ifrågasättande av folkbildningen, av folkbildningens värdegrund och av framför allt studieförbunden. Man möter många kritiska frågor: Kan man verkligen lita på att studieförbunden arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter? Även folkhögskolorna beskriver hur förändrade stämningar i samhället påverkar deras arbete.
–Utrymmet att inkludera och vilka miljöer man ska ägna sig åt ifrågasätts. Man blir försiktigare med vilka verksamheter och samarbeten man ger sig in i. Tidigare har man inte behövt fundera så mycket på gränsdragningen. Nu får man fundera hur långt kan vi gå? Vilka deltagare vill vi inte ha? Ska vi kunna stärka och utveckla demokratin behöver vi nå ut också i gränstrakterna där människor inte alltid är övertygade. Att stänga ute människor skapar inte demokrati, säger Eva Åström.
Vilka konsekvenser kan de förändrade synsätten få för folkbildarnas arbete?
– Man sticker inte ut hakan längre i situationer där man gjort det tidigare och man tänker sig för innan man riskerar att dra på sig kritik. Man upplever att man får mothugg i medier och politiska församlingar och hat och hot i sociala medier. Man håller sig tillbaka. ”Folkbildningen backar, tassar och tystnar?” skrev Folkbildningsrådet i 2021 års återrapportering till regeringen. Ängsligheten ökar, säger Eva Åström.
Flera personer som intervjuas i rapporten tror att folkbildningens försvagade legitimitet inte enbart handlar om ett förändrat samhällsklimat. Det har förmodligen också med okunskap att göra. Intervjupersonerna upplever att det är många som inte vet vad folkbildning är och vad studieförbund och folkhögskolor bidrar med till samhället och demokratin. Studieförbunden är inte tillräckligt synliga ute i landet och folkhögskolan som utbildningsform är inte allmänt känd.
Bildningsförbundet Östergötland är inne på samma spår och kommer att jobba med igenkänning och förtroende för rörelsens identitetsbygge i samhället. De har valt Identitet och igenkänning som teman för året.
Är det dags att folkbilda om folkbildningen?
– Varken folkbildningen eller demokratin kan tas för given. Folkbildningen behöver arbeta uthålligt och hela tiden pröva och utveckla sitt demokratistärkande arbete så att det svarar mot samhällets utmaningar. Studieförbundens och folkhögskolornas anställda kan behöva ytterligare stöd för att utveckla sina arbetssätt. Men det uthålliga arbetet behöver också innebära att synliggöra, vara stolta över och försvara folkbildningens värden och samhällsviktiga demokratiinsatser, säger Eva Åström.