ANNA WAARA: Ibn Rushd är studieförbundet som har fått utstå kritik under nästan tio år. Vissa forskare och politiker har ifrågasatt om stats- bidragen har använts felaktigt och det har funnits en misstänk- samhet om kopplingar till Muslimska brödrarskapet. Även om kritiken har tagit kraft och energi är man idag stolt över att vara det studieförbund som når flest utlandsfödda, flest nybörjare och flest av dem som inte har en utbildningsbakgrund.
TEXT: Ulrika Borg FOTO: David Lagerlöf
Anna Waara är sedan december 2022 förbundschef för Ibn Rushd. Hennes bakgrund är präglad av ideellt arbete och rättighetsfrågor, och som ung student praktiserade hon på en organisation för mänskliga rättigheter på Västbanken. Hon har bland annat arbetat som verksamhetsutvecklare på Sensus och som gruppchef på Rädda Barnen. #FOFO fick en pratstund med Anna Waara om hur det är att stå i frontlinjen för ett ifrågasatt studieförbund.
Du har varit förbundschef i nästan ett år nu. Hur känns det att vara ansiktet utåt för Ibn Rushd?
– Jag blev förbundschef precis efter valet och den nya regeringen sökte stöd av SD. Jag förstod att mitt fokus skulle bli att försvara demokratin och folkbildningsfrågorna. Jag känner att det är ett privilegium att fronta ett så väldigt modigt studieförbund som Ibn Rushd är. Vi står verkligen i frontlinjen för demokratiska värderingar och för allas rätt till sin egen bildningsresa, oavsett hur den ser ut. Det är lika värdefullt att läsa studiecirklar om koranen som i svenska.
Hur har era aktiva ute i organisationerna uppfattat åren av kritik?
– Naturligtvis har vi påverkats av att det har pågått flera parallella granskningar av vår verksamhet. Det har krävt mycket resurser, både från oss på kansliet och bland våra aktiva. Man engagerar sig inte för att ständigt bli granskad utan för att man brinner för folkbildning. Men våra folkbildare är drivna och engagerade och vi är väldigt stolta över att vi driver modig folkbildning i den här tiden.
Bakgrunden är att Folkbildningsrådet gav i uppdrag åt statsvetarprofessorn Erik Amnå 2019 att utreda om det fanns någon substans i kritiken, som framfördes av bland annat forskare och politiker. Uppdraget resulterade i rapporten När tilliten prövas. I slutsatserna fanns inga direkta belägg för att Ibn Rushd har använt statsbidragen felaktigt, och det hittades inga bevis för några organisatoriska kopplingar till Muslimska brödrarskapet. Ändå fattade vissa kommuner beslut om att dra in eller frysa de kommunala bidragen, bland annat Linköping och Göteborg.
Hur ser läget ut i dag bland de kommuner som valde att dra in eller frysa bidragen?
– Det ser ljusare ut. I Göteborgs stad har vi fått tillbaka bidraget eftersom det inte längre finns någon kritik mot oss. Och vi har en pågående rättsprocess mot kommunen om de tidigare bidragen som vi blev nekade. I Linköping är bidraget fortsatt fryst men där har vi också inlett en rättsprocess eftersom vi anser att kommunen bryter mot likställighetsprincipen.
Även om Erik Amnås rapport i princip friade Ibn Rushd på de mest centrala punkterna framkom viss kritik. Till exempel att Ibn Rushd undviker vissa känsliga ämnen såsom antisemitism och homofobi, och att jämställdheten och delaktigheten i organisationen brister.
Hur har ni jobbat vidare med de frågorna?
– Vi gjorde en strategiresa förra året då vi träffade ett hundratal personer, föreningar och lokala aktiva, där vi lyssnade in och ställde frågor om vad vi ska göra de närmaste fyra åren. Vi skapade på så sätt en bred förankring bland våra gräsrötter för vårt arbete. I dag är vi dessutom en kvinnodominerad organisation. Jag är förbundschef och kvinna, vår förbundsordförande är kvinna, vår ledningsgrupp består enbart av kvinnor, och hälften av cheferna ute i distrikten är kvinnor. Men självklart slutar inte jämställdhetsarbetet där.
Lever kritiken och misstänksamheten mot Ibn Rushd kvar?
– Det gör den säkert hos vissa personer. Men vi har tagit till oss av Erik Amnås rapport och lärt oss mycket på den här resan. Vi får väldigt mycket positiv respons för vårt förändringsarbete. När olika granskningar görs är vi oftast bäst i klassen. Granskningen som till exempel Linköpings kommun gjorde gav oss enbart gröna bockar. Men vi lever i en antimuslimsk tid och då blir vi ständigt misstänkliggjorda. Det är en luddig, svepande kritik eftersom vi jobbar med många muslimska föreningar.
Når ni ut med att ni har förändrat er verksamhet?
– Ja, bland dem som har god insyn i vår verksamhet, absolut. Vi uppfattas som en viktig part av Folkbildningsrådet och andra studieförbund. Samtidigt är det ändå anmärkningsvärt att vissa av forskarna som har kritiserat Ibn Rushd har fortsatt, och fått utrymme för det. Ingen granskning har lyckats påvisa någon koppling till Muslimska brödrarskapet, och vi har alltid varit trygga i det. Flera av kritikerna har sedan backat, trots att inget egentligen har förändrats. Det känns också utmanande.
I den senaste budgetpropositionen finns en kraftig neddragning av anslaget till folkbildningen. Hur kommer det att påverka Ibn Rushd?
– Vi är ganska rustade eftersom vi har blivit av med bidrag tidigare. Vi är heller inte särskilt chockade eftersom vi har sett att regeringen inte prioriterar demokratifrågor och folkbildning. Men självklart kommer det att påverka oss.
– Samtidigt kliver vi in i ett nytt statsbidragssystem nästa år, som ska gynna kvalitet och studieförbundens särart. Och vi är duktiga på kvalitet, på grund av det vi har varit med om med alla granskningar. Vi har också en tydlig särart i och med vår profil. Så det känns hoppingivande.
– Vi är dessutom det studieförbund som når flest utlandsfödda, flest nybörjare, och flest av dem som inte har en utbildningsbakgrund. Vi har även fått höra att människor som har flytt sina hemländer har hört talas om Ibn Rushd innan de kommer till Sverige. Vi är helt enkelt en trygg plattform att kliva in i.