I skrivande stund befinner sig över hälften av världens befolkning i karantän. Det vi går igenom som kollektiv är en erfarenhet vi för alltid delar med varandra. Dessa minnen kommer inte enbart att handla om hur det varit att bli hänvisad till sitt hem under en längre tid och karantänköp av toalettpapper i västvärlden utan också hur människors rättigheter inskränkts. Kanske kan det leda till en förnyad förståelse för demokratin eller så leder det till en förstärkt auktoritär utveckling.
För att säkra folkhälsan sker stora begränsningar av människors vardag i såväl auktoritära stater, vacklande demokratier som i etablerade demokratier. Det är extraordinära inskränkningar som även påverkat mötes-och demonstrationsfriheten i etablerade demokratier.
Det är begränsningar i vardagen som oftast har ett folkligt stöd och accepteras i kampen mot viruset. Ytterst handlar åtgärderna ur medborgarnas perspektiv om att hjälpas åt för att rädda liv.
Alla kan bidra till kampen mot detta osynliga hot genom att isolera sig inom familjen, minimera alla sociala kontakter och hålla distans.
Men en påtvingad isolering är också mycket svårt för många. Den psykologiska effekten av att vara i karantän kommer att bestå länge för många.
Brutal vändning
Virusets effekter på världsekonomin är också enorma. Det råder massarbetslöshet i europeiska länder på nivåer som man inte sett sedan andra världskriget.
Det allvarsamma läget för folkhälsan och ekonomin är tydligt och brutalt för många människor.
Men det finns ett tredje allvarligt bekymmer.
De demokratiska glidningarna kommer att få långtgående konsekvenser. Arbetet för många av de grundläggande mänskliga rättigheterna kan gå rejält bakåt under denna kris.
När man fördjupar sig i exakt vad som sker i hela världen i ”kampen mot viruset” finns det all anledning att känna oro.
Den spricka som funnits i den liberala demokratins fundament ser ut att på många platser fördjupas. Kanske är detta priset som demokratin får betala för en avsaknad av grundläggande kunskaper i samhällskunskap. Det gäller alla.
Om man inte har kunskap om vad som ligger i en regerings maktbefogenhet blir det nämligen svårt att värdera och reagera på olika länders strategier.
Styra genom dekret
Det allmänna kaos som råder i många länder i världen gör det enkelt att begränsa den demokratiska spelplanen och kringgå de parlamentariska processerna. I Ungern styrs landet på obestämd tid genom dekret. USA ser ut att köra rakt in i en bergvägg på grund av Trumps djupa kunskapsförakt, okunskap om eller avsaknad av respekt och förståelse för det politiska systemet.
En alldeles ny fråga är också digitaliserade parlamentsmöten. Hur länge kan beslutsprocessen säkras hos de demokratiska institutionerna under en tid av plötsliga heldigitala beslutsprocesser? Eller omröstningar där färre personer än vanligt deltar och allt färre möten överhuvudtaget planeras. Dessutom gynnas säkerligen en viss sorts beslut eller förslag i det digitala forat medan det som är mångbottnat och komplext kan, i avsaknad av möjlighet att samtala och förhandla med varandra, bli svårare.
Varje land har också valt sin egen tydliga strategi. Vad händer när en stark nationalism hamnar i fokus på detta sätt och hur påverkar det till exempel internationella samarbeten och synen på internationella organisationer?
Maktfullkomliga tar sats
Det är påtagligt att många regeringar passat på att göra mer än nödvändigt.
Ledare med minsta auktoritära drag eller maktfullkomliga ambitioner har hunnit göra mycket på kort tid.
Trycket på åtgärder gör det också oöverblickbart även i de länder där det finns fungerande medier som ska granska makten. Oppositionen i många länder hinner inte läsa in sig på beslut som ska tas. Och utan opposition blir det svårt för media att hålla tillbaka regeringar. Konsekvenserna av införda begränsningar är ofta så omvälvande för de flesta att de har fullt upp att förstå hur det påverkar den egna verkligheten eller verksamheten.
Missnöjet med demokratin och dess demokratiska offentliga institutioner och regeringar ökade redan före pandemin i hela världen. I studien Global Satisfaction with Democracy report 2020 mäts hur väl medborgare upplever att demokratin levererar. En pandemi kommer att ge underlag för många utvärderingar av ”hur väl en demokrati levererar”.
Mer än hälften av världens befolkning såg alltså brister i sitt lands demokrati redan innan pandemin kom in i deras liv.
Studien visar också att missnöjet bland medborgare växer när demokratiska regeringar inte kan visa trovärdiga lösningar på stora samhällsproblem. Ju mer synligt misslyckandet sker, desto mindre förtroende åtnjuter de demokratiska institutionerna, eftersom medborgarna upplever att det saknas resultat.
Misslyckanden uppdagas
Hanteringen av den rådande hälsokrisen kommer med andra ord att synliggöra många misslyckanden. Det är oundvikligt i en situation som är så okänd mark för många. Men hur detta plockas upp av antidemokratiska krafter och de redan skeptiska kommer framöver att bli avgörande.
Det finns länder i studien där man är nöjd med demokratin ur perspektivet att ”det politiska systemet når resultat”. Det innebär att även om dessa resultat nås genom en tillbakarullning av demokratiska fri-och rättigheter, genom avsteg från demokratiska principer såsom en säker rättsstat, demokratiska beslutsprocesser eller skydd för mänskliga rättigheter, så är man nöjd med demokratin. Det är i ljuset av detta som man ska förstå att pandemins alla avsteg från demokratiska fri-och rättigheter kan leda till en oroväckande utveckling av auktoritära strömningar.
Tillit till demokratin tar stryk
Kritik kommer att finnas på avsaknad av förberedelser. Hur många svenskar visste till exempel att Sverige inte har en särskilt stor läkemedelsreserv?
Vad som händer med den fortsatta tilliten till demokratiska institutioner efter ännu fler misslyckanden kommer att bli en ödesfråga. Hittills har det handlat om klimat-och migrations-frågor. Men den globala pandemin är en fråga som ligger närmare ännu fler människor.
I analyser av vilket politiskt stats-skick som levererade bäst får vi hoppas att det inte landar i jämförelser mellan de två supermakterna USA och Kina. Med Kina som det auktoritära exemplet och USA som det demokratiska så finns det en stor anledning att känna oro för den liberala demokratins framtid.
Demokratiska förebilder
Det går så snabbt nu att acceptera saker som nyss varit otänkbara.
Men det kommer också finnas många lyckade exempel på det motsatta. De kan fungera som förebilder för demokratins fortsatta utveckling.
Över hela världen har det uppstått helt nya samarbetsformer, pragmatiska, oväntade väl fungerande lösningar mellan såväl svaga politiska konstellationer som myndigheter och experter.
Det har varit befriande att i ett svenskt perspektiv se delar av den politiska ilska som så dominerat det offentliga samtalet försvinna de sista veckorna. Vi har en chans att göra en rejäl omstart på alla plan.
Den globala pandemin är den representativa demokratins chans.